Vera Lindman

Hallå i stugan!
Så nu är man alltså tonåring och har börjat på högstadiet. Häftigt, kanske man tänker men det är det tyvärr inte. Visst känns det väl lite "vuxnare" att gå runt där i korridorerna, hämta böcker i skåpen, och titta på schemat för att se vilket klassrum man ska va i den här gången. Men det är ju lite jobbigare än förut när det enda man behövde göra var... ingenting.. man hörde när man skulle gå in till klassrummet som alltid var på samma ställe. Och så har man ju blivit yngst på skolan igen. Det var längesen sen sist men nu är man där igen och nu är det dessutom stöddiga åttor och nior man har att göra med. Fast de flesta är väl snälla och de andra får man väl bara försöka undvika och låta bli att säga barnsliga/töntiga/mesiga "HEEJ!" på skoj för de tror att man är seriös och man blir skrattad åt och jag har lyckats med det 2 gånger till olika killgäng. Jag kommer antagligen vara "Heejtjejen" framöver. Man får också stå ut med att höra "Naaw vad gulliga!" efter en som om man vore en liten bebis fast det bara är ett års skillnad mellan oss. Uschabusch! Jaja nu låter det som det är så hela tiden vilket det naturligtvis inte är. Jag berättar med om tunaberg imorrn!

Kram Vera